Jan Gradvall

Av: Magnus Gustafsson
Konsten att ta en trivial företeelse och göra den intressant är en begåvning få förunnat. Jan Gradvall var en av de första svenska journalister som tog populärkultur på allvar. Med sina knivskarpa observationer om fenomen i samtiden har Gradvall idag ett välförtjänt grundmurat rykte om sig som en av landets bästa skribenter.

Redaktionen på Riotbrain har gillat Jan Gradvall ända sedan vi läste hans artikel om isvatten för tio år sedan. Och vi gillar honom därför att han var en av de fyra som startade musiksajten Feber.se. Bland annat. Därför blev vi mycket glada när Jan gick med på att svara på våra frågor och här är resultatet.

Vad var det som fick dig att börja skriva?
- Oj, miljondollarfrågan. Det ytliga svaret är att jag började skriva för att jag var så intresserad av musik. När jag startade ett fanzine 16 år gammal var det i första hand att göra en tidning som lockade mig. Layout och foto var lika viktigt som själva skrivandet. Jag visste inte heller om jag kunde skriva, jag var inte särskilt bra på det i skolan. Men när jag sedan började skriva märkte jag att det var ett sätt att uttrycka vem jag egentligen var. Vilket var oerhört befriande och förlösande..
- Jag har, av olika anledningar, aldrig varit bra på att uttrycka mig verbalt. Under hela min uppväxt kändes det som jag levde i en bubbla. Eller, för att citera en gammal B-sida med The Smiths, att jag var ”Half a person”. Ingen utomstående hade en aning om vem jag var inuti den bubblan. Och på så sätt fungerar mitt skrivande fortfarande. Jag är mer den jag är inuti bubblan och egentligen också vill vara utåt – kvickare, fyndigare, tydligare, ärligare – när jag skriver än när jag försöker prata.

Du har ju tillsammans med till exempel Andres Lokko bildat skola för en hel generation nya musikskribenter. Hur ser du på det faktum att många har dig som förebild?
- Det är väldigt hedrande att uppfattas som en förebild. Jag började själv skriva genom att hitta förebilder. Och sedan läste jag dem om och om igen. Från att jag var 14 år rev jag ur varenda popsida Mats Olsson och Erik Hörnfeldt skrev i Expressen och sparade alla i en låda, en låda som jag ibland öppnade nästan dagligen.

En av mina favorittexter som du har skrivit handlar om isvatten. Jag insåg att den här mannen har antingen alldeles för mycket fritid som har tid att fundera på sådant här eller så är han en av de mest observanta människor som går i ett par skor. Hur har du fått uppslag till dina krönikor och artiklar?
- Just artikeln om isvatten var egentligen mest ett sätt att bevisa att det gick att upphöja precis vad som helst till något väsentligt. För mig fanns det en stor humor i det, men jag är inte så säker på att den humorn alltid gått fram efteråt. Men sättet att gräva ned mig totalt i saker har jag kvar sedan jag var liten. När andra jämnåriga tyckte att hajar var ett häftigt djur, efter att kanske ha sett en dokumentär på TV, så gick jag till biblioteket och lånade åtta böcker om hajar och räknade tänderna på dem.

Vilken typ av ämnen gillar du själv mest att skriva om och varför?
- Jag har under åren försökt att använda skrivandet som ett sätt att fortbilda mig själv – och få betalt för den utbildningen. Jag tycker därför det nästan är roligast att skriva om ämnen jag är nyfiken på, men egentligen inte behärskar på djupet och därför kräver research. Jag gillar också korsbefruktningar och referenser mellan till synes helt skilda områden. Från att jag enbart skrev om popmusik har jag medvetet hela tiden breddat mig.

Vilket är ditt bästa råd till den som funderar på att bli journalist?
- Att läsa. Det låter kanske diffust, men jag tror att det bästa sättet att lära sig skriva själv är att läsa andras texter. Och läsa dem grundligt. Läs hellre din favoritbok tio gånger än att dagligen sitta och skumma genom 100 sajter på nätet. Till slut tänker du mer på själv skrivtekniken än på innehållet.
- Jag tror även det är bra att tidsbegränsa hur lång tid en text får ta att skriva. Om du ska skriva en text på säg 3 000 tecken blir den inte bra om du sitter och petar med den dagar i sträck. Flytet försvinner. Se i stället till att du har all research och alla fakta klara. Gå sedan upp en tidig morgon och bestäm dig för att den måste vara klar på två timmar.

Internet har uppenbarligen förändrat förutsättningarna för den som vill skriva både genom bloggar och mer traditionella webbsidor. Vad tror du att det får för påverkan på populärkulturjournalistiken?
- Internet och bloggar är enormt viktigt för journalistiken. Mediet tillhör inte längre bara någon elit. Men det känns just nu som om lite för många skriver först och tänker sedan. Många verkar nöja sig med att vara först med att skriva någonting än att skriva något intressant om det. Jag skulle vilja läsa en blogg som recenserar skivor ett år efter att de släppts. Det perspektivet saknas på nätet.

Vad var tanken med Feber.se?
- Feber startade som en reaktion på att musikjournalistiken hade blivit så specialiserad. När vi startade hade alla tidningar sina egna genreexperter, inom allt från techno till hårdrock, som bara skrev om just den genren och refererade allt till den. ”Carl Craigs nya är inte lika bra som Plastikman.”
- Tanken med Feber var att i stället fokusera på oss som personer och vårt sätt att skriva. Jag själv vill alltid läsa vad Andres, Mats eller Lennart skriver oavsett vad de skriver om. Mina bästa musiktips har jag alltid fått av vänner. Eller av skribenter som jag lärt känna nästan som vänner.

Hur mycket litteratur och annan media om populärkultur konsumerar du
egentligen för att vara så påläst som du verkar vara? Och framförallt hur
hinner du med det?
- Jag vet inte om jag är så påläst innan jag skriver mina artiklar, men jag blir det efter att jag gjort researchen. Jag läser väldigt mycket och har alltid gjort, men det gör jag för att jag tycker det är kul. När jag var tjugonånting och levde ensam åkte jag en gång till Grekland i fyra veckor men en plastpåse romaner som enda sällskap. Jag vet inte om det var så sunt, men det har nog bidragit till den jag blivit.

Vilken tror du är den vanligaste missuppfattningen om dig?
- Att jag tycker New Order är bättre än Joy Division.

Vad finns det kvar att göra för Jan Gradvall?
- Allt! När man skriver i tidningar skriver man i sand. Allt förändras hela tiden, ingenting blir helt klart. Med tanke på att vi är mitt upp i tidernas största medierevolution känns det som att alla stora utmaningar finns kvar.

Besök Jan Gradvall på nätet