Emma Gray Munthe

Emma Gray Munthe

Emma Gray Munthe följde efter Orvar Säfström från ZTV när Orvar hade tagit över SVT:s flaggskepp Filmkrönikan 2004. Ganska snabbt etablerade hon sig som ett välkänt ansikte i filmfrågor. Alltid klar och tydlig i sina omdömen och med en klar kärlek till film som konstform.

Under 2007 kommer Emma ut med en bok om sex och våld på film där hon intervjuar ett antal filmregissörer om deras förhållande till detta ämne. På Emmas blogg (shootmewhileimhappy.blogspot.com) så har man kunnat följa hennes tankar och funderingar om boken och om livet i allmänhet.

Riotbrain ställde tio frågor till Emma och fick tio svar.

Av: Magnus Gustafsson

Vilket är ditt första minne av film?
- Vet faktiskt inte. Har många starka minnen från film när jag var liten, men vet inte alls vilket som är det allra första. Jag såg till exempel Tarzan - Lord of Greystoke när jag var runt 8 - och när en av Tarzans apföräldrar blev skjuten måste i alla fall ha varit första gången jag grät på bio. Sen var det ganska intressant att min engelska pappa lät mig sitta uppe och se SOS Poseidon på tv natten innan vi skulle ta 24-timmarsfärjan hem till Sverige. Gjorde onekligen ett otroligt starkt intryck - och gav resan extra krydda. (Läs: jag var livrädd.) Jag har också ett starkt minne av att han tog med mig på någon Care Bears-rulle och somnade och snarkade så högt att de andra barnen i salongen kastade M’n'M’s på oss.

Hur blev du filmrecensent?
- Det har mer eller mindre varit slumpen som avgjort. Mitt filmintresse vaknade egentligen först något år efter gymnasiet när jag pluggade/jobbade ett tag i Lyon. Där hade de ett helt annat utbud av “annorlunda film” än vad jag var van vid hemifrån Älmhult, likadant I London där jag jobbade något halvår efter det. Eftersom jag jobbade kvällar/nätter i barer/restauranger tillbringade jag en hel del sega eftermiddagar på bio. Sen när det var dags att komma hem till Sverige igen, och kassan var ganska skral, tyckte jag att det verkade vara en bra idé att börja plugga filmvetenskap i Lund och på så sätt ha både roligt och håva in studiemedel. Någonstans i den vevan hade jag också fått jobb som castingansvarig och regisassistent på Baker Karims Fyra kvinnor. Började så småningom skriva artiklar för Lunds Studenters Filmstudios katalog för att få ett gratis terminskort, satt på deras rökiga kontor och bläddrade i en Cinema-tidning, såg att de sökte folk och sökte. Var på intervju i Stockholm på torsdagen, flyttade från Malmö över helgen, började på måndagen - och på den vägen var det.

Varför stämmer nästan aldrig filmrecensentens och publikens (läs besöksiffror) åsikter överens?
- Hör väl kanske ihop med någon gammal kvarlevande släng av snobbism? Jag vet faktiskt inte. Men känns det inte som att det börjar luckras upp lite grann?

Du är gift med en regissör, du skriver om film och far runt på en massa filmfestivaler. Hur mycket film konsumerar du per år och hur håller man ögat “fräscht” när man ser så mycket film?
- På frågan hur mycket film ser du på ett år brukar jag svara att man på filmfestivaler ibland kan se upp till åtta filmer på en dag, medan man andra dagar inte ser en enda. Så, om man slår ut det kanske jag ser en film om dagen?

Hur jag håller ögat “fräscht”? Det vet jag faktiskt inte. Jag försöker bara vara öppen för de filmer jag ser, och inte gå in i biografen med förutfattade meningar. Ibland är det ju förstås omöjligt, men jag försöker så långt det går.

Du slutför just nu arbetet på en bok som handlar om sex på film. Hur kommer det sig att du bestämde dig för att skriva om just det ämnet?
- Jag skrev en lista med alla regissörer som är drömintervjuobjekt - och det visade sig att de alla sysslade med sex, sexualitet eller våld på ett eller annat sätt. Så då blev det en sån bok.

På din blogg så kunde man rösta om vad man tyckte om den senaste upplagan av Filmkrönikan. Det fanns bara ett alternativ - mysigt. Om du fick bestämma, hur skulle SVT ta på bästa sätt ta sitt ansvar för att göra en seriös bevakning av film?
- Om jag fick bestämma skulle Samtalet vara på riktigt, det skulle utgå från kunskap - men mest av allt passion och nyfikenhet. Och, så skulle jag framför allt vilja ha in filmarnas egna röster. Och SVT borde som public sercive-kanal ta sitt ansvar för den svenska kortfilmen. Och… nej, det finns så mycket jag skulle vilja göra. Men passion och nyfikenhet är viktigast!

Min önskedrömskulle vara att sätta Fredrik Sahlin och Orvar Sävfström i en studio och låta dem prata film i en timme varje vecka. Har du själv något dreamteam (som inte inkluderar dig själv) vad gäller filmrecensenter?
- Ha ha, mitt eget dreamteam inkluderar mig själv. Basta! Jag skulle vilja sätta ihop samtal med kunniga människor inom olika områden, och gå bort lite mer från de traditionella tevefilmtyckarna. Skulle blanda rätt friskt om det gick.

Vilken är den vanligaste missuppfattningen om filmrecensenter?
- Att vi är pretton, som inte tycker det är kul med film? Angående de svenska, svarthåriga kvinnliga filmkritikerna: att de är vänsterfeministfittor med noll koll på action och skräck? Nej, jag vet inte.

Du bloggar. Hur kom du på den idén egentligen? Hur kan man ha så mycket åsikter i ett huvud?
- Jag började blogga av flera anledningar: dels hade jag fastnat lite med boken och behövde släppa loss lite och slappna av kring skrivandet och tyckandet, dels är bloggen ett sätt att skriva om andra saker än film, och det allra bästa: i och med bloggen kan man föra dialog med dem som läser. Det är viktigt, och jävligt roligt!

Så den givna sista frågan: vilka fem filmer bör man ha sett innan man dör och varför?
- Argh. Den där omöjliga frågan. Suck. Okej, from the top of my head, så här ser listan ut just idag:

1. Faces av John Cassavetes
2. Minnie & Moscowitz också av John Cassavetes
3. Vem är rädd för Virginia Woolf av Mike Nichols
4. Sex, lögner och videoband av Soderbergh
5. Morvern Callar av Lynne Ramsay

Och Barnens ö som bubblare!

Varför? För att de är så fantastiska att mina ögon tåras och det stockar sig i halsen bara jag tänker på dem. Det är helt sant. Folk skulle skratta om de visste hur mycket jag bölar när jag kollar på film.